söndag 22 april 2012

Nu har vi varit i San Fransisco i eftermiddag å åkt på dom vägarna som finns i filmer Backe upp  å ner upp å ner....

Nu ska jag berätta om när vi kom i dag ......till Min syster Lisa i San Francisco.

Stefan gick å ringde på dörren, flera gånger kl va ca 8,30 hon sov,,,,,, flera gånger, ja trodde inte hon va hemma, ja var beredd med kameran men när hon inte öppnade så gick ja runt huset. Men när ja va bakom huset öppnade hon.Stefan hade en påse med lite grejor från våra föräldrar, han sa ja har lite grejor från Ingegerd Kar-Erik till dej. Lisa sa, hur känner du dom, lustigt att dom ine har sagt nagot...
Lisas ord:
"Ja, då står jag alltså ute på trappan, Stefan undrar om jag känner "honom där" och pekar bakom sig,
ja, det där är ju min katt tänker jag, men, hoppsan, varför står det någon bakom buskarna, vid soporna,
vaaaaaaaaaaaaaaaaaa!!!!!!!!!! Där står ju Jonas, min älskade lillebror, vad i hela fridens namn, hur har han lurat mig så här? Han som ringde mig igår kväll, inte sa han något som avslöjade sig. Nar jag pratade med morsan o farsan i onsdags morse, inte ett ord sa dom heller.
Mitt i detta tumultet kommer Alf och Micke fram.  Tåriga ögon, härliga kramar. Vilken revansch Jonas fick från min julöveraskning. Tyvärr så blir det inte så många dagar, men vi har roligt så länge det varar."

När jag kom fram bakifrån såg hon mej å gick å gömde sej, sen kom hon fram å bara skrek. Har alldrig sett hennes ansikte så , då va mitt minneskort fullt så ja kunde inte filma. Skit med..... Men så glada vi blev av att ses. Sen kom Micke då skrek hon igen, sen kom Alf då skrek hon igen. SÅ KUL å så lyckat, vilken kupp......

1 kommentar:

  1. Jag har alltid tyckt det är roligt att höra historier om morsan och hennes bröder när dom va små.. Fast historierna från när dom är äldre är ju ännu roligare!
    Glad att ni har haft det bra!
    -Ellinor

    SvaraRadera